Ångesten som jag hade igår ligger fortfarande kvar idag, men värre än igår. Hela kroppen ryser av obehag så fort jag rör mig. Jag vill bara skrika, men jag kan inte. Det är sjukt att jag kan skända och plåga min kropp, hata mig själv mm, men inte skrika. Där har jag en inre spärr som säger nej.
Hur kan denna inre spärr säga att det är fel för mig att skrika ut min frustration och ilska, men att det är helt okej för mig att tillfoga min kropp smärta?
Jag känner mig så hjälplös, det känns som det inte går att kontrollera mina känslor utan jag får helt enkelt leva efter dem. Hjälplöshet och hopplöshet är två av de värsta känslor jag vet. Hur kan jag bryta mig loss? Eller måste jag bara stå ut och hoppas på en bättre morgondag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Varför är det hopplöst?
SvaraRaderaVarför tror du själv att det är okej att skada dig?
Du kan prata med mig det vet du!!
Tack men hopplöshet r en del av mig. Ibland känns min situation hopplös men efter ett tag hittar jag nytt hopp.
SvaraRaderaInnerst inne vet jag att det inte e okej men eftersom jag gjort det så länge ser jag det inte som "friska" ser på det
Kram