Helvetesvecka

Jag vet inte om det beror på att jag slutat med Mirtazapinet men livet börjar kännas tungt och jävligt men det kanske är så livet är. Den senaste veckan har präglats av älskade djurs död och den sorg den ger. Först trodde jag att min egna hund, Lyra, dog när hon fick narkos. I fredags fick jag beskedet att mitt ex hund dött och igår sörjde vi honom tillsammmans. Det var väldigt känslosamt för mig eftersom min upplevelse att Lyra hänt så nyligen. Allt fick mig att inse att en dag kommer Lyra också att dö. En dag kommer också jag förlora min livskamrat och uppleva samma bottenlösa sorg som mitt ex nu upplever. I dag hörde min bästa kompis av sig och sa att hennes katt hade dött i morse. Ännu en sorg att bearbeta, ännu fler tårar som kommer fällas. Åter igen inser jag att jag en dag kommer förlora min älskade, underbara bebis och jag kan inte se att jag kommer klara det. Den sorgen kommer bli för stor för mig att bära. Efter det som har hänt uppskattar jag varje dag med henne och ser till att hon varje natt somnar i min säng.