Känslokaos

Idag har mitt känsloliv åkt berg-och-dalbana XXL med loopar och hela kalaset. Skratt och aggroutbrott, glädje och ilska om vart annat. Under min min färdighetsgrupp idag byte jag känsla 5-6 ggr på två timmar.
Jag var rädd för att träffa min kompis. Jag visste ju inte vilken känsla jag skulle ha och hur stark.
Allt gick bra och jag hade det trevligt med min vän. Efteråt var jag helt slut, men jag kände hur känslorna kom smygandes. "Shit, inte en ångestattack också" tänkte jag. Hur skulle jag orka?
Jag använde en del av mina färdigheter tills Kalle ringde. Då kände jag att jag måste prata ut med någon om allt som pågick inom mig. Jag var rädd för hur han skulle reagera men jag försökte förklara så gott det gick. Han var helt underbar och förstående. Jag blev så lugn av att prata med honom, de jobbiga tryckande känslorna rann av mig. Han är så bra för mig, jag är så lycklig.

Dagarna flyter samman

Vilken dag är det idag?
Enda sättet för mig att hålla koll på vilken dag det är, är genom att fundera på om det är CSI, House eller Lie to me på TV senare på kvällen. Alla mina dagar ser ut på samma sätt: Frukost, sova, promenad med hundarna, sova, se på TV, träna, se på TV igen.
Nu, som tur är, ska jag måla om vårat vardagsrum så det blir något nytt att lägga till i dagsschemat. Annars hade jag nog blivit galen. Mer galen än vad jag redan är. Enda gångerna jag kommer ur huset är när jag går ut med hundarna och när jag tränar. Utan det hade jag bara legat inne under täcket och velat dö. Det känns så meningslöst. Mitt liv känns meningslöst när jag inte har någoting vettigt att göra på dagarna. Jag längtar, shit vad jag längtar, tills F-kassans beslut om min aktivitetsresättning kommer. Då kan jag förhoppningsvis komma ut ur huset, praktisera och börja känna mig kompetent och behövd. Unde tiden får jag gå hemma som en liten hustomte...

Förövrigt är min sinnesstämming idag ilska. Jag har gått runt och varit arg och förbannad på det mesta, inlusive en vägg, utan någon egentlig anledning. Trots att jag tränade och körde skiten ur mig var jag fortfarande arg. Jag tjatade hål i huvudet på min mamma om allt jag var irriterad och upprörd för. På gymmet höll jag på att börja gråta av ilska och frustration för min mobil inte fick plats i ett mobilfack som jag hade på armen. Det är inte alltid lätt att var mig när känslorna är upp och ner.

Ett stort förlåt till alla mina läsare

Först och främst vill jag be alla om ursäkt för att jag inte varit inne och skrivit på min blogg på över en månad. Med min bakgrund kan jag förstå att vissa har blivit oroliga och undrat om det har hänt något. Men det har det inte som tur är. Istället har jag drabbats av "Internet-fobi". I perioder slutar jag med allt som har med datorer att göra. Jag har helt enkelt inte energi för att orka med både mitt riktiga liv och det virtuella liv som man har på nätet. Istället för att ha kraven på att jag "borde" logga in på Msn, Facebook eller liknande har jag valt att fokusera och lägga all min energi på att skapa rutiner, komma igång med min träning och utveckla mitt förhållande med min pojkvän. Detta har hjälpt mig att stoppa spiralen som tidigare lett ner till en vinterångest och depression. Idag känner jag mig stark nog och motiverad till att fortsätta med internet och min blogg. Jag kommer allt eftersom skriva om de förbättringar jag gjort och mina planer inför våren. Men i korthet händer följande nuförtiden i mitt liv under en vecka:

* Många långpromenader med hundarna. Ibland tillsammans med min pojkvän Kalle och hans hund.
* Styrketräning och löpning, ju mer desto bättre.
* Gruppterapi och individuall terapi i DBT 2 ggr i veckan
* Avlasta mamma med städning och matlagning hemma.
* Umgås med pojkvännen när tiden finns.
* Träffa mina underbara vänner som finns där för mig.
* Tjata på min terapeut att Försäkringskassan tar sådan jävla tid på sig.