Studentminnen

Igår tog min vän R studenten. Hon har precis som jag läst ett extra år på gymnasiet och ska läsa en extra termin för att få sitt slutbetyg. Nu i studenttider tänker jag tillbaka på mig egen student för ett år sen. Det var en hemsk och ångestfylld tid som jag ser tillbaka på med stor sorg. Jag hanterade ångesten och tomheten med alkohol, sex, benzo och rakblad. Men förstås blev allt bara värre. Jag satt fast i en destruktiv spiral som förde mig rakt ner i botten. Varje dag var en kamp att dämpa ångesten, tankarna och känslorna.
Det är mycket skam kopplat till den tiden men för att komma vidare försöker jag tänka framåt. Jag har lärt med att sex, droger och rakblad kan inte rädda en från ångesten. Man kan inte fly från ångesten och änslorna. De kommer alltid ikapp och kommer alltid finnas kvar om du inte bearbetar dem. Det som har hänt går inte att förändra. Du kan bara lära dig av det och undvika att göra samma sak igen.
Samtidigt som det är mycket sorg och skam kopplat till studenttiden finns det även glädje för hur långt jag har kommit på ett år. Idag kan jag hantera mina känslor på ett bättre sätt. Visst kan jag få utbrott och skrika på mina nära, men det är så mycket bättre än att vända det inåt mot mig själv som jag gjorde tidigare. Suget efter rakblad kommer ibland, impulserna att skada finns, men jag följer dem inte. Jag har slutat dricka för tillfället för jag vet att jag har en skev syn på alkohol och att den triggar igång starka känslor. Sex har jag bara numera med människor jag tycker om och vill, inte för att förnedra eller straffa mig själv. Eller för att den andre vill och då borde man ställa upp. För var dag växer min självkänsla. För var dag som går använder jag mina färdigheter mer och mer. Mina gamla tankemönster ändras lite i taget. Att skada mig själv är inte det första jag tänker när jag får ångest. Det är så stort för mig!

Så alla där ute som sitter fast i ett destruktiv spiral. Det går att ta sig ur det och det finns ett så mycket bättre liv att leva!