Efter de senaste åren som gått har jag idag insett vilka som är mina riktiga vänner. De finns de som står vid min sida oavsett vad som händer. Där vår vänskap har satts på prov eftersom jag periodvis pga av min sjukdom varit frånvarande och dragit mig undan. Jag har svårt att förstå hur många som faktiskt har visat förståelse och vill att jag hellre prioriterar att jag håller mig vid liv och arbetat med mig själv, än att jag har hört av mig varje vecka. Dessa vänner är mina änglar och jag är evigt tacksam över att ha dem i min närhet. Mitt nyårslöfte till dessa underbara människor är att jag tänker vårda och göra mitt bästa att vara en god vän. Vissa vänskapsband vill jag fördjupa, andra tänker jag visa min tacksamhet för. Flera av dessa människor vet inte hur underbara de är och hur mycket deras förståelse betyder för mig.
Sen finns det också de relationer som jag vill avsluta. De vänner som jag tidigare trott brytt sig om mig, men om och om igen svikit mig. De relationer som tar mer tid och ger mer tårar än var de ger skratt. Det finns relationer som jag krampaktigt hållit fast vid, där jag förnekat hur destruktiv verkligheten har varit. Jag tänker inte hålla fast vid dessa relationer mer. Jag tänker trotsa min separationsångest och lämna de bakom mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Ja Cesar har förändrat SÅ mkt inte bara i min relation till hundar utan oxå för mig själv som människa, att må bättre själv! Han är minst lika mkt människopsykolog som hundtränare :)
SvaraRaderaSå HAN har faktiskt oxå en stor del att jag gått framåt i livet och mår bättre!!! Håll fast vid din dröm, det skulle antagligen förändra ditt liv för alltid om (eller NÄR) du kommer dit!
Just nu har jag ingen egen hund. Jag är uppväxt med schäfer, tervuren och groendal.
Flytta hemifrån när jag var 18 år och var djurlös till jag var 23 år då jag köpte en korthårscollie, hon dog 2005 när hon var 15 år. 2006 kom det in en liten amstaff/pitbulldam i mitt liv som jag var dagmatte åt i lite mer än 2½ år, i augusti i år dog hon 12 år gammal :(
Sen 2 veckor tillbaka har jag en 7-årig schäfertik här som jag passar när husse är utomlands på semester. Skulle egentligen lämnat tillbaka henne om en vecka när han kommer hem igen, men jag får passa henne till mars iaf (han bor i en annan del av landet) :D
Jag äger dock en katt sen 13 år tillbaka :)
Ta hand om dig du oxå!!
Kram!!
Ja nog har man blivit sårad av "vänner" i sitt liv, mest sårad har jag blivit av dom som när jag började må bra helt plötsligt inte "hade tid", men när jag mådde skit kunde dom lyssna på mig i timmar vilket gjorde att jag ju verkligen trodde dom var riktiga vänner, men tyvärr finns det människor som bara mår bra när nån annan mår dåligt, och när den som mår dåligt börjar må bra så har dom ingen "användning" för en längre, så se upp med DOM människorna.
SvaraRaderaEn riktig vän finns i både med- och motgång! Ett råd jag kan ge dig, slösa inte bort din tid på dom som inte får dig att må bra!!
Kram!