Idag blev jag klar med min SCID-intervju som skulle visa om jag led av Borderline som de misstänkte. Deras och mina misstankar var rätt när jag stämde på 8 av 9 kriterier.
Jag vet inte om jag känner mig lättad och glad eller om jag mår skit. Antagligen känner jag lite av båda. Nu har jag en gång väg att gå, men jag tänker klara det, hur svårt det än må vara. Mycket skit har jag fått ta emot, men jag lever fortfarande och det tänker jag fortsätta göra.
Efteråt gick jag ut för att springa av mig lite av min överskottsenergi och rensa hjärnan. Tyvärr blev det inte så. Istället fick jag en ångestattack. Aldrig innan har ångesten tagit över när jag tränat. Denna gången var första gången. Jag höll på att svimma, varenda rörelse jag utförde spred obehag i kroppen och det sista jag ville var att vara ute på en väg med minst 2 km hem.
Jag fick en paus i ångesten när jag valde att åka till Allum och shoppa lite, men när jag kom hem kom också ångesten hem.
Inte blir det bättre att jag blir lynchad på Helgon. Jävla moralhelgon, som om min dag inte var kass nog. Jag har svalt ner 4 st Lergigan, min maxdoss är 3 st, men ångesten vill inte släppa. Jag skakar och väntar bara vill att dagen ska ta slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar