31/1-09
"Jag vill dö, eller jag har lovat att jag ska leva så jag har inget val. Mitt i mitt ångestkaos ringde jag Erik, han räddade mitt liv ikväll. Han sa så kloka saker. (...) Jag hatar mig själv över att jag har förstört min mors födelsedag. Fan, fan, fan Istället för att må bra får hon ta hand om mig. Fast jag vill egentligen åka till psyket. Jag har försökt att dränka mitt mående med sprit. Mintu mm har gjort at jag är full men inte lycklig. Fucking jävla liv"
Som alla nog fattar hade jag en lite småtuff kväll igår. Kunde inte sätta ordet på en exakt händelse som låg till grunden för mitt mående. Istället var det en massa småsaker som byggts upp med tiden tills en händelse utlöste alla samtidigt. De slår med sådan kraft och gör att mina känslor blir så intensiva att jag inte kan hantera dem. Det slutar med dödslängtan för det tror jag det är enda utvägen från det extrems helvetet och smärtan. Jag blir rädd för mig själv och måste bli omhändertagen och vaktad för att jag inte ska skada mig själv. I dessa stunder är jag som svagast. Jag ligger naken på marken och väntar på att någon ska sparka. Attacker som denna kommer med jämna mellanrum, ibland ofta, ibland mer sällan. Dum som jag är trodde jag att jag skulle slippa attackerna nu när jag har en underbar pojkvän. Ibland är jag bra jävla naiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Åh, gud vad jag tycker synd om dig...
SvaraRaderavet inte vad ja ska skriva? har så många tankar just nu, men de finns inga bra sätt att få ut dom på... Hoppas du blir bättre iaf :)
Tack för att du bryr dig. Jo, det är bättre nu, inte bra men bättre :)
SvaraRaderaBara att visa att man bryr sig, man behöver inte säga något direkt vettigt, är guld värt
Känner igen det där. Att inte veta egentligen vad det var som utlöste helvetesorkanen i huvudet och nålarna i hjärtat... Usch...
SvaraRaderaNej, och det gör en orolig för då vet man att samma sak kan hända igen...
SvaraRaderaIstället var det en massa småsaker som byggts upp med tiden tills en händelse utlöste alla samtidigt. De slår med sådan kraft och gör att mina känslor blir så intensiva att jag inte kan hantera dem.
SvaraRadera---
Oj...klockrent... Hittade dig efter jag skummade kommentarena på den artikeln om mig om självskador. Jag har ju verkligen(nästan)stått emot...men som du skrev dom raderna så hade jag kunnat skriva dom själv... Så mycket småskit som läggs på hög och sen..vilken stor eller banal händelse som helst slår ut hela systemet.
Men men men....det ska gå. Det måste finnas en väg för mig med och framförallt så borde jag ha en jävla massa hjälp och stöd att klara mig själv och leva ensam... Tänk att det tagit femton år att inse att det är vad min jakt efter relation varit.
Men jag skulle aldrig be om det...jag lägger det i högen till nästa smäll. Som jag inte hoppas kommer. På bra länge.