Skriver nu innan jag bryter ihop helt. Tror att det är "efterskalv" efter i lördags natt, men det är så verkligt och intensivt för mig. Jag borde vara glad för min bror har kommit hem på besök, för att jag har fått umgås med min pojkvän och min familj, men att jag känner inom mig är mörker. Trots att det har varit en bra dag ser jag inget positivt. Istället för att känna kärlek känner jag oro, istället för lycka känner jag sorg, stället för lugn känner jag kaos.
Tack vare min läkare som inte gett mig starkare lugnande har jag svalt tredubbla dosen Theralen för att veta med säkerhet att jag kommer bli trött. Annars är jag rädd för mig själv att jag ska göra nått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
ååh du skriver helt underbart. tack för kvällsläsningen, ska följa din blogg.. många kramar och kämpa på tjejen!!
SvaraRaderaTack så mycket för de värmande orden. De är det som gör det värt att skriva ner allt, att jag kan dela med mig
SvaraRaderakänner exakt detsamma angåede mitt skrivande. man behöver höra värmade ord för att orka fortsätta..
SvaraRaderaUhhh. Theralen "hjälper" ju inte lika snabbt som exempelvis Propavan, Lergigan eller Atarax gör.
SvaraRadera"Istället för att känna kärlek känner jag oro, istället för lycka känner jag sorg, stället för lugn känner jag kaos."
Tro mig, jag vet exakt hur det känns.
Kram
Nej, jag får både Theralen och Propavan till natten (ibland också Lergigan) Men när jag lyckas glömma kvällsdosen så jag inte tar den förän vid tio, elva hoppar jag över Propavanen.
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är ensam :)
Kram