torsdag 5 februari 2009

Varför kan jag inte bara vara glad?

Varför kan jag inte bara få vara glad? Trivas med min tillvaro, vem vet, kanske till och med le?
Nej, istället har jag en klump av oro i magen och ett täcke av mörker ovanför mitt huvud. Tankarna snurrar i huvudet. Vad är orsaken till mina problem? Är jag orsaken? Har jag gett mig själv denna sjukdommen? Är det mitt fel? Kan jag göra som min bror hävdar hela tiden, att jag kan tänka mig ur det? Om jag skulle kunna det, varför gör jag det inget? Är jag för svag, är jag för bekväm? Nej, för jag vill förändra min situation, men det är inte så enkelt...

3 kommentarer:

  1. Anonym2/06/2009

    Din bror kommentar påminner mycket om vad min mamma kan kläcka ur sig. Hon tror helt seriöst att det "är så enkelt att tänka positivt" och att man kan tänka sig ur alla problem.
    Har själv en dubbeldiagnos, borderline och bipolärt syndrom. Tycker det här inlägget förklara väldigt mycket och jag känner igen mig mycket i det du skriver.

    Hoppas du får den hjälp du behöver :) Ta hand om dig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar.
    Jo, tankar kan nog hjälpa "friska" att må bättre. Det är ju så min bror har det...
    Men precis så som jag accepterar hans syn på det borde han också respektera att jag inte kan följa samma väg som honom till ett bättre liv. Inte idag iallafall

    Hoppas du också får den hjälp du förtjänar!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Anonym6/09/2010

    Hej

    Jag har någon form av smärtproblematik och har ganska stora problem. Jag har missat stora delar av min skoltid och har ganska omfattande problem. Jag håller med om att det är provocerande med uttalanden som "tänk positivt så blir det bättre".Att de inte inser att det är svårt att tänka positivt, när allt är besvärligt.

    Det gäller att trivas och jag tror det är extra viktigt när man är sjuk att vistas i en miljö som främjar positiva tankar.Det kan va små saker, en tavla som man blir glad av att se eller större som sällskapet av en hund.

    Sjukdomen kanske inte nödvändigtvis blir bättre, men lite trivsel lär väll inte skada.Jag har varit deprimerad i perioder och jag har full förståelse för om en glad tavla inte hjälper. Min tanke är bara, varje förändring som bidrar till att jag blir friskare är ett steg i rätt riktning.Jag räknar med att få gå många steg innan jag kan kalla mig frisk, men känner att jag är på god väg.

    Hoppas att du kan ha någon nytta av detta.
    Kram

    SvaraRadera