Varför kan jag inte bara få vara glad? Trivas med min tillvaro, vem vet, kanske till och med le?
Nej, istället har jag en klump av oro i magen och ett täcke av mörker ovanför mitt huvud. Tankarna snurrar i huvudet. Vad är orsaken till mina problem? Är jag orsaken? Har jag gett mig själv denna sjukdommen? Är det mitt fel? Kan jag göra som min bror hävdar hela tiden, att jag kan tänka mig ur det? Om jag skulle kunna det, varför gör jag det inget? Är jag för svag, är jag för bekväm? Nej, för jag vill förändra min situation, men det är inte så enkelt...
torsdag 5 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Din bror kommentar påminner mycket om vad min mamma kan kläcka ur sig. Hon tror helt seriöst att det "är så enkelt att tänka positivt" och att man kan tänka sig ur alla problem.
Har själv en dubbeldiagnos, borderline och bipolärt syndrom. Tycker det här inlägget förklara väldigt mycket och jag känner igen mig mycket i det du skriver.
Hoppas du får den hjälp du behöver :) Ta hand om dig.
Kram
Tack för din kommentar.
Jo, tankar kan nog hjälpa "friska" att må bättre. Det är ju så min bror har det...
Men precis så som jag accepterar hans syn på det borde han också respektera att jag inte kan följa samma väg som honom till ett bättre liv. Inte idag iallafall
Hoppas du också får den hjälp du förtjänar!
Kram
Skicka en kommentar