Ett gott nytt år?

Ett nytt år, en ny start. Är 2010 mitt år? Kommer jag se tillbaka på detta år med glädje istället för med skam och ångest? Jag kommer inte ihåg senast jag så tillbaka på ett år med glädje. Alltid har det varit någon demon jag kämpat emot. Varje år har det hänt något som lämnat djupa sår. I år hoppas jag att det är annorlunda, men än så länge tar det emot.

Starten på det nya året börjar på botten där jag nu ligger blottad för mina problem. Ångesten kommer, hjärnan jobbar på högvarv, jag kämpar för att inte trilla dit, inte upprepa gamla misstag. Hela tiden kommer tankarna på rakblad, den inbillade räddningen. I nästa stund kommer likgiltigheten och viljan att bara lägga sig ner och ge upp. Skammen för det jag har gjort och sorgen över det som har hänt överrumplar mig och jag skjuter det ifrån mig. Efter det kommer rädslan att misslyckas, att jag håller på att förstöra min sista chans till ett liv. För jag är övertygad om att det är min sista chans. Trillar jag nu kommer jag inte lyckas resa mig upp igen.

Jag vet att jag inte kan fortsätta leva livet jag levt det senaste, samtidigt är det livet det enda livet jag känner till. Ett liv med destruktiva beteenden, ångest och självhat. I min värld finns det ingen gråskala, allt är svart eller vitt, antingen eller. Det finns ingen balans, allt är ett enda kaos mellan svart och vitt, hopp och förtvivlan. En dagen kan jag ha livslust och vara glädjefylld, nästa dag vill jag dö. Ena kvällen kan jag hantera alkoholen, nästa håller jag mig nykter och på tredje kvällen super jag mig redlös. Jag kan se en ljus framtid för mig i ena stunden, för att i nästa bara se mörker. Det skiftar hela tiden, dag för dag.