Alla dagar är desamma just nu. Väntar på att terapin börjar och semestern ska ta slut så jag kan fortsätta livet och vardagen. Vill börja praktisera, känna stabilitet och att jag gör något som betyder något på dagarna. Det är nästa steg för att sedan bli friskförklarad och börja studera.
Jag måste vara tålmodig vilket jag inte är
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar