Mycket kloka tankar

Den senaste tiden har jag fått flera insikter om mitt liv och det jag har varit med om och mina tankar. Det känns skönt att förstå vad jag tänker och egentligen känner. Jag är så analytisk av mig som person, jag måste förstå och veta allt om mig själv och mitt liv. När jag väl får min "uppenbarelse" fylls jag av ett lugn, jag blir i harmoni med mig själv. Kriget inom mig tar en kort paus, krigarna vilar och njuter av tystnaden som ligger över mitt inre slagfält.
Haha, vad poetiskt det låter men det är så jag upplever det om man ska försöka beskriva det med ord.

Just nu (och det har jag varit en tid) är jag mitt inne i acceptans processen för att acceptera mitt självskadebeteende och de men jag fått av det. Alla ärr, hur ska jag förhålla mig till dem? Hur ska jag förhålla mig till människors blickar? Varje gång jag visar mina ben gör jag ett medvetet val om att folk kan titta. Att folk kan undra och få förutfattade meningar. När jag visar mina ben, men aldrig överdelen av mina lår, accepterar jag att folk kan komma att titta. Varje gång jag visar mig naken för en annan person blottar jag mig själv. Jag visar min hud och konsekvenserna av ett smärtsamt missbruk. Utan att personen säger något vet jag vad den tänker. Det ända jag kan göra är att svara på de frågor som eventuellt kommer komma. Om jag hade fått bestämma skulle jag inte se ut som jag gör, men det ända jag kan göra är att acceptera och hitta ett sätt att leva med det. Detta är en del av vägen jag måste gå för att kunna leva.