Långsamt tillbaka till verkligheten

Var på familjesemester i Dalarna förra veckan. Trevligt att umgås med familjen, fick många skratt och roliga minnen, men det tar mycket energi från mig. Fick en släng av förkylning också så jag har inte varit direkt aktiv det senaste. Nu kämpar jag för fullt att komma igång med livet. Och det är en kamp för tankarna och känslorna säger till mig att ligga kvar i sängen, sova eller titta på dåliga tv-program hela dagarna. Men jag vet att jag måste komma igång igen. Skulle jag fortsätta ligga i sängen kommer ångesten komma. Jag måste vara aktiv för att må bra. Det är en simpel ekvation men så svår att följa när känslan säger emot. Man måste gå emot känslan, ignorerar obehaget som följer och bara komma igång med olika aktiviteter. Jag får inte sätta mig ner och känna efter, för då försvinner all min energi. Nej, jag måste fortsätta tills att leva livet blir en vana.