Idag har mitt känsloliv åkt berg-och-dalbana XXL med loopar och hela kalaset. Skratt och aggroutbrott, glädje och ilska om vart annat. Under min min färdighetsgrupp idag byte jag känsla 5-6 ggr på två timmar.
Jag var rädd för att träffa min kompis. Jag visste ju inte vilken känsla jag skulle ha och hur stark.
Allt gick bra och jag hade det trevligt med min vän. Efteråt var jag helt slut, men jag kände hur känslorna kom smygandes. "Shit, inte en ångestattack också" tänkte jag. Hur skulle jag orka?
Jag använde en del av mina färdigheter tills Kalle ringde. Då kände jag att jag måste prata ut med någon om allt som pågick inom mig. Jag var rädd för hur han skulle reagera men jag försökte förklara så gott det gick. Han var helt underbar och förstående. Jag blev så lugn av att prata med honom, de jobbiga tryckande känslorna rann av mig. Han är så bra för mig, jag är så lycklig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
usch, jobbigt det där :( du vet väl att du alltid kan ringa mig när du vill och när du behöver prata? jag finns alltid här för dig!
SvaraRaderaoch jag är glad att du och kalle funnit varandra :) jag har ju inte träffat honom än, men han verkar vara en toppen-kille! jag är lycklig att du är lycklig <3
*kramar om*